Do It My Way

Nu är det mindre än en vecka kvar till min op!
På torsdag är det dags=))
Jag är faktiskt inte ett dugg nervös än iaf, ja är bara så förväntasfull och känner en otrolig lättnad över att slippa skiten. Vill bara få det gjort nu!
Jag trodde det skulle vara jättesvårt att få igenom en bröstförminskning eftersom jag försökt fått en remiss hus min familjeläkare i flera år. Tror det var för drygt 5 år sedan jag var där första gången. Då fick jag träffa en kvinnlig läkare som bad att få kolla på minn rygg. Hon sa att den inte hade några problem med att bära mina tunga. Que?
Vad fan vet hon liksom?!
Hon tyckte inte heller mina bröst var tillräckligt stora för att få göra en bröstförminskning. Skitkärring!
Men man får inte ge upp.
Gjorde ett nytt försök för ett år sedan och fick träffa en annan läkare, denna gång en manlig kines.
Han tittade på mig och kände på vikten och jag behövde väl egentligen inte säga så mycket.
Han sa bara att det är svårt att få igenom en op men med tanke på att jag var så smal i jämförelse med mina tuttar så förstod han att det var tungt. Han skickade en remiss iaf och nu, ett år senare fick jag komma till bröstenheten på lasarettet. Där fick jag träffa kirurgen första träffen och jag hade förberett värsta argumenten i huvudet till varför jag skulle få göra en op. Jag hann bara säga att jag vill göra en bröstförminskning för att jag får ont i ryggen så började han prata om själva operationen och risker och hit och dit. Jag var överlycklig när jag kom ut från mötet med en tid för op om bara 3 veckor. Trodde väntetiden låg på drygt ett år eller nåt. Jag trodde jag drömde för allt bara flöt på så himla smidigt. Äntligen ska jag få mindre tuttar=)!!!!