Före och efter bild

 
Före                              Efter

Dom är fortfarande lite svullna på efter bilden men det syns ju att dom blivit mindre plus att jag har gjort ett lyft too.
Ska ta fler kort när svullnaden lagt sej så man ser det riktiga resultatet=)
Så håll till godo med denna sålänge!
Nöjd är jag iaf!

En liten saga

Fortfarande lite dålig uppdatering och bilder här men jag kommer snart igång igen. Det tar faktiskt på krafterna att opereras, tom två gånger på samma dag! De ni!
Ja tänkte berätta om min op lite kort.

Torsdagen den 6 mars kl 7.00 las jag in på avdelning 7 på lasarettet.
Fick dela sal med en äldre kvinna som skulle operera bort cancer i axeln samma dag som mig.
Hann bara packa upp mina grejjer innan en sköterska kom in och tog blodprov och bad mig byta om till operationskläderna innan jag skulle bädda ner mig och vänta på att bli nerkörd till operation.

Kl 7.45 var det dags. Kändes skumt att bli körd i en säng till operationen när man var helt frisk..
Väl framme kom min kirurg och började rita en himla massa på mina tuttar. Vi kom även överrens om en liten c-kupa. Träffade även narkosläkaren som ställde massa frågor om hälsa, vikt och allergier.
Sen var det dags att lägga sig på operationsbordet och få första nålen i handen med dropp.
Jag är absolut inge nål rädd och inte var jag speciellt nervös för själva op:n heller.
Jag kände mig ganska trygg där jag låg och kunde lämna över mig i deras händer.
Fick andas massa syrgas innan dom började spruta in sömnmedel och sa att jag skulle sova så gott.

Ca 2 timmar senare vaknade jag upp på uppvaket.
Fyfan vilken smärta jag hade i tuttarna men bara i nån minut för en sköterska var snabbt framme med morfinsprutan som blev min bästa vän det kommande dygnet.
Efter nån timme på uppvaket blev jag hämtad upp till avdelningen igen och in på min sal. Nu var kl runt 12 och jag var bra borta av all morfin så jag låg mest och flumma i min egen lilla värld ett bra tag.

På eftermiddagen kom Dan och hälsa på, han hade med sig ett påskägg och ett gölligt kort.
Försökte gå en vända ner till kiosken men vi fick vända halvägs eftersom jag var bra snurrig.
Jag märkte inte så mycket själv men D sa att jag var helt borta.Hahahaha! De var ju kul!
Sen var det dags för kvällsmat och D drog hem.
Aptiten var väl sådär, det var Jansons frestelse men jag käka bara hälften och tog en kaffe efter det.
Var fortfarande fullproppad med morfin eftersom jag hade så fruktansvärt ont men bara i det ena bröstet.

Runt 19 tiden började det svälla upp och blev mycket större än det andra. Jag ringde på larmet och en sköterska kom in som ringde på kirurgen som fick undersöka mig.
Vid det här laget var jag bra mycket nervösare än innan.
Bättre blev det inte när läkarn berättar att jag fått en blödning i bröstet och måste operera mig igen på en gång!
Nu var jag livrädd istället!

Allt gick rätt fort härifrån.
Bröstet fortsätter svälla och det stramar så in i helvete att jag tror det kommer spricka vilken sekund som helst.
När sköterskan försöker ställa mig upp för att klä på mig nya op kläder igen så spricker nåt och blodet börjar forsa!
Nu är min tutte större än var den var innan, stenhård som värsta silikontutten och jag skriker och grinar av smärta.
Jag har fått så mycket morfin att jag ser vindögd ut men smärtan försvinner inte och jag bara skriker hela vägen ner till operation. Kl 19.45 ligger jag på bordet igen dags för en ny sovstund.
Normalt ska man fasta innan en op men jag hade ju nyss käkat Jansson och druckit kaffe så innan dom söver mig måste dom tömma magen oxå.
Jag minns att jag bara bad dom söva ner mig fort som fan så jag slapp känna smärtan.
Sen blev det godnatt!

Vaknade upp nångång runt 22 igen på uppvaket och det känns typ som en repris av första operationen.
Jag minns bara att jag tittade ner på mina tuttar och såg att dom var likasmå och sen somnade jag.

Vaknade tidigt på fredagen och kände mig rätt död efter gårdagen.
Hela förmiddagen låg jag i sängen och läste tidningar.
En sjukgymnast kom in och vi gjorde några övningar som jag skulle komma ihåg och göra varje dag.
Fram mot lunch orkade jag mig upp och var ut och gick lite i korridoren en sväng.
Sen på eftermiddagen kom läkaren in och tog bort bandaget och jag fick för första gången se mina nya tuttar.
Wow va coolt, vilka små söta!!
Fan vad lätta dom är!
Inget häng heller=)
Fick en bekväm bh som jag ska ha den första tiden så dom läker fint.
Sen skrevs det recept och sjukintyg innan jag fick åka hem. Trodde jag skulle få stanna ett dygn till men jag bad så snällt så jag fick åka hem redan på fredagen, dagen efter op. Fort som fan gick det!

Nu är det söndag och jag börjar vänja mig med mina nya boobs, jag är supernöjd!
Men vist, just nu är dom svullna, dom kliar som fan, det är lite ömt men jag överlever.
Det här är det bästa jag gjort!
Nu längtar jag till sommarn;-)

Det blev en lång historia ändå...

Jag lever=)

hejsan. nu är jag tillbaka!
Jag var bara tvungen att meddela att allt gick bra tillslut efter en komplikation men får visa bilder och skriva mera sen för det är väldigt svårt att sitta upp, blir mest liggandes dom närmaste dagarna skulle jag tro.

Jag kan ju berätta att dom tagit bort nästan 600g i det ena bröstet och 500g i det andra. Det ena var lite större från början så därför blev det 100 g mer där. Så nu är dom iaf mycket mycket mindre. Jag har fått en liten c-kupa och jag tror det blir lagom. Svårt att säga nu innan svullnaden lagt sej och allt.
Men jag kan ju tala om att ont som fan gör det iaf. Ajajaj vad det ömmar!
Jag skulle adlrig klara det här utan morfin vill jag lova. Men det är värt det ändå, bara att stå ut dom första dagarna när det gör som ondast. Glad är jag iaf att jag gjorde det.
Men samma dag fick jag en komplikation så jag fick opereras igen. Men jag berättar om det senare, nu gör det för ont så nu måste jag återgå till sängläget.
Ha en underbar helg alla!


Hejdå tuttar!

 

Äntligen slipper jag er tunga jävla bill och bull=)

Idag gäller det!

Äntligen är det torsdag, det är snart helg, ja är ledig och idag ska jag opereras!!
Om mindre än två timmar ska jag ligga på operationsbordet redo för kniven.
Men ska vara där redan kl 7 och läggas in på avdelningen och ta prover.
Känns sjukt bra än så länge, inge nervös eller så..än!
Ja är redan lite hungrig men får inte äta nåt, fick dricka lite innan kl 6 så jag försöker njuta av mitt kaffe sista kvarten=)
Åh vad spännande det här ska bli, ja är så nyfiken på resultatet. Vill ha dom små bara!
90 minuter skulle operationen ta. Skönt att man sover och får vakna upp när det är klart. Fatta vad ont det kommer göra! Tur att man blir fullproppad med morfin dom närmaste dygnen=)hehe..
D kommer och hälsar på  mig efter jobbet, han är nog oxå rätt nyfiken på resultatet men säkert lite rädd att dom blir för små=) Men de är lugn, dom kommer bli lagom!
Väskan är packad så nu skajag bara duscha en sista gång så jag är klar när morfar kommer och hämtar mig kl 6.30.
Hörs imorn om allt går som det ska så får jag åka hem då...med mindre tuttar=))
Det här måste vara en av dom bästa dagarna i mitt liv.
Ghaaaaaaaa!




Fota eller ej?

Har funderat lite om jag ska ta med mig kameran eller ej till lasarettet.
Det lutar åt att jag lämnar den hemma, står att jag inte ska ha med mig några värdesaker eftersom dom kommer ligga i salen så vem som helst kan sno dom.
Men jag blir ju bara på lasarettet 1-2 dygn och annars kan jag be Dan ta med kameran när han kommer upp så får han fota en sjukling i sängen.haha!

Snart C-kupa=))

Nu är det mindre än en vecka kvar till min op!
På torsdag är det dags=))
Jag är faktiskt inte ett dugg nervös än iaf, ja är bara så förväntasfull och känner en otrolig lättnad över att slippa skiten. Vill bara få det gjort nu!
Jag trodde det skulle vara jättesvårt att få igenom en bröstförminskning eftersom jag försökt fått en remiss hus min familjeläkare i flera år. Tror det var för drygt 5 år sedan jag var där första gången. Då fick jag träffa en kvinnlig läkare som bad att få kolla på minn rygg. Hon sa att den inte hade några problem med att bära mina tunga. Que?
Vad fan vet hon liksom?!
Hon tyckte inte heller mina bröst var tillräckligt stora för att få göra en bröstförminskning. Skitkärring!
Men man får inte ge upp.
Gjorde ett nytt försök för ett år sedan och fick träffa en annan läkare, denna gång en manlig kines.
Han tittade på mig och kände på vikten och jag behövde väl egentligen inte säga så mycket.
Han sa bara att det är svårt att få igenom en op men med tanke på att jag var så smal i jämförelse med mina tuttar så förstod han att det var tungt. Han skickade en remiss iaf och nu, ett år senare fick jag komma till bröstenheten på lasarettet. Där fick jag träffa kirurgen första träffen och jag hade förberett värsta argumenten i huvudet till varför jag skulle få göra en op. Jag hann bara säga att jag vill göra en bröstförminskning för att jag får ont i ryggen så började han prata om själva operationen och risker och hit och dit. Jag var överlycklig när jag kom ut från mötet med en tid för op om bara 3 veckor. Trodde väntetiden låg på drygt ett år eller nåt. Jag trodde jag drömde för allt bara flöt på så himla smidigt. Äntligen ska jag få mindre tuttar=)!!!!

image176

RSS 2.0